Herrgården

Herrgården

Tyllinge Herrgård är exempel på en medeltida frälsegård, omnämnd redan år 1411 i Diplomatarium Svecanum. I samband med agrackuien under andra hälften av 1400-talet slogs gården ut och hamnade i ”ödesmål”. Först 1623 togs gården upp på nytt av Emerentia Gyllenstierna, änka efter riksrådet m.m. Erik Ribbing. Följande har under åren ägt Tyllinge; Stacke, Pauli, v Scheding Braun, Silverlåås.

1739 köptes Tyllinge av baron Gustaf Johan Duwall ”den elaka baronen” som härstammade från den skotska ätten Macdougall. År 1844 kom Ätten Rosenmüller in i bilden, då äldsta dottern på Tyllinge, Margareta Duwall gifte sig med löjtnant Samuel Georg Rosenmüller.

Huset är byggt av skrädd kärnfuru. Syllarna är dock av mycket grova skrädda ekstockar. Timret är liggande och i fogarna mellan de skrädda stockarna är noggrant inpassade trekantslister, gjorda för hand och fastsatta med träkilar medelst utmejslade spår. Invändigt var huset rappat med ett bruk gjort av lera och hästgödsel, den senare tillsatsen för att utestänga vägglöss och annan ohyra. Den har även tjänstgjort som bindemedel. Vid renoveringen 1937-1938 har man sökt tillvarataga så mycket som möjligt av det gamla, bland annat övermålade stofftapeter från 1600- talet som mindre delar har bevarats, men samtidigt sköt göra huset bekvämt. Renoveringen blev nödvändig eftersom herrgårdens tillstånd var bedrövligt.

Den lutade åt söder och höll på att välta. Vid renoveringen rätades stommen upp och man lyfte hela huset samt gjöt en ny grund med delvis källare i. Ett torn i tre våningar vid vänstra gaveln såldes på rot för 750:-. Virket i tornet räckte till tre egna hem. Flyglarna anses var yngre, de två vänstra är helt renoverade, de två östra är i det närmaste orörda.